Vandring i Vålådalen - bästa lederna för dagstur och stugvandring

Vålådalen är ett av Jämtlands mest användbara vandringsområden: lätt att nå, tydligt ledat och tillräckligt varierat för att fungera både för en kort utflykt och för flera dagar i fjällen. Det som gör platsen särskilt intressant är hur snabbt man går från skog till kalfjäll, och hur många rutter som faktiskt passar olika nivåer.

I den här artikeln går jag igenom vilka leder som är mest värda tiden, hur de skiljer sig åt, vad du behöver tänka på i naturreservatet och vilka misstag som lätt ställer till det. Målet är att göra vandringen i Vålådalen enkel att planera och lätt att njuta av.

Området är mer varierat än det först ser ut

Vålådalen är inte bara en dalgång med ett par vältrampade stigar. Det är ett kulturlandskap med höga fjäll, skog, myrar, vattendrag och stugor som ligger utspridda så att du kan bygga vandringen efter energi och väder. Länsstyrelsen beskriver området som ett kulturlandskap där människor har levt och verkat sedan inlandsisen smälte, och det märks: här finns både stilla skogsturer och mer öppna fjällpartier inom samma område.

Det är just blandningen som gör området så användbart. Du kan gå kort och lätt ena dagen, och nästa dag lägga på höjd, öppet fjäll och ett stugmål utan att behöva byta bas. För mig är det smartast att tänka i rutter snarare än i en enda led.

Nästa steg är därför att se vilka leder som ger mest tillbaka per kilometer, och vad de faktiskt passar för.

De leder som ger mest tillbaka

Utifrån längd och terräng skulle jag läsa de vanligaste dagsturerna så här. Vissa är bra som första kontakt med området, andra är mer av en hel dags upplevelse där naturen bär hela turen. Här är den praktiska översikten jag själv hade utgått från.

Blanktjärnsrundan är den rutt jag oftast skulle rekommendera till någon som vill känna Vålådalen utan att binda upp en hel dag. Den är tillräckligt varierad för att kännas som en riktig fjälltur, men fortfarande enkel att förstå. Kyrkstenen ger mer stillhet och längre skogspartier, medan Pyramiderna är mer av en geologisk upplevelse än en bekväm söndagspromenad. Och just Pyramiderna ska man respektera extra noga, eftersom själva formationerna inte får beträdas.

När du vet vilken typ av terräng du vill ha blir nästa fråga om du ska stanna vid dagstur eller gå vidare till stugvandring.

Så väljer du rätt rutt efter tid och form

För en kort och enkel tur

Om du vill komma ut samma dag utan att planera för mycket hade jag börjat med Nipan, Nulltjärn eller Kläppen. De ger tre olika slags belöning: utsikt, lugn skog och en liten topptopografi. Det är också bra turer för att läsa av väder, underlag och hur kroppen känns i området innan du går längre.

• Nipan ger snabb utdelning och passar när du vill ha utsikt utan att gå långt.
• Nulltjärn är det tryggaste valet om du vill ha en enkel, tydligt markerad tur med rastplats vid vatten.
• Kläppen är kort nog för att passa en halvdag men tillräckligt hög för att ge fjällkänsla.

För en tydlig dagsvandring

Här kommer området mer till sin rätt. Blanktjärnsrundan är den mest kompletta dagsturen eftersom den kombinerar flera miljöer utan att kännas fragmenterad. Kyrkstenen är bra när du vill ha en längre tur i mer skyddad terräng, och Pyramiderna passar dig som vill att vandringen ska ha ett tydligt mål och en stark naturberättelse i stället för bara fina steg.

• Blanktjärnsrundan är min förstahandsrekommendation för en hel dags vandring.
• Kyrkstenen fungerar bra om du vill ha längre skog och mindre exponering för vind.
• Pyramiderna kräver mer tid, mer ork och lite mer respekt för underlaget.

Läs också: Rundslingor runt Stockholm - välj rätt slinga för din vandring

För flerdagstur i stuga

Om du vill sova i fjällen är det här området riktigt starkt. Vålådalen är en bra utgångspunkt för stugvandring till Stensdalen, Vålåstugorna och Lunndörrsstugan. Stensdalen ligger på 14 kilometer och är mestadels skog med lätt terräng, Vålåstugorna ligger 20 kilometer bort med mer öppet fjäll efter den första delen, och Lunndörrsstugan ligger 14 kilometer från utgångsläget vid en passartad dalgång med tydlig geologi.

Den klassiska fyrkanten, som STF beskriver som cirka 55 kilometer på fyra dagar med etapper på 12-16 kilometer, är fortfarande den tydligaste helheten i området. Det jag gillar med den modellen är att den inte bara handlar om att ta sig fram, utan om att låta stugorna styra tempot. Det gör vandringen mindre prestationsinriktad och mer naturburen.

• Stensdalen passar bra om du vill ha en lugnare första natt och en mjuk start.
• Vålåstugorna ger mer fjäll och större vyer, men också mer höjdskillnad.
• Lunndörrsstugan är fin om du vill kombinera vandring med tydlig naturhistoria.
• Vålåstalsfyrkanten är bäst när du vill ha ett komplett flerdagsupplägg utan att behöva improvisera rutten.

När rutten är vald är det detaljerna i reservatet som avgör hur smidigt turen faktiskt blir.

Reglerna i reservatet som faktiskt påverkar turen

Vålådalens naturreservat är indelat i zoner med olika regler, och det påverkar hur du planerar en tur mer än många tror. I vissa delar får du bara göra eld på anvisade platser och med egen ved eller ved som finns att bära med från ledstart. Övernattning är tillåten i nästan hela reservatet, men inte överallt. Cykling är bara tillåten längs särskilt markerade leder under delar av året.

Jag skulle därför alltid läsa zonkartan innan start, inte när jag redan står med ryggsäcken på ryggen. Det är ett enkelt sätt att undvika missförstånd, särskilt om du vill tälta, elda eller kombinera vandring med cykel.

• Eld bara där det är tillåtet.
• Övernattning är möjlig i stora delar av området, men kontrollera undantagen.
• Cykling kräver markerade leder och rätt säsong.
• Renar kan finnas i området, så håll avstånd och välj lugnt tempo.

Det här är också en bra påminnelse om att Vålådalen inte bara är friluftsscenografi. Det är ett levande landskap, och den som visar hänsyn får oftast en mycket bättre tur tillbaka. Med reglerna klara blir packningen nästa fråga.

Packningen som gör störst skillnad

I Vålådalen är det inte prylarna i sig som avgör, utan om du har rätt saker för rätt led. Jag hade prioriterat sådant som gör dig mer självständig i varierande väder och på tydliga men ibland långa leder. Fjällstationen säljer dessutom fjällkarta, och deras karta heter Z53, vilket är praktiskt att veta om du vill hålla dig till en tydlig papperskarta.

• Karta och kompass är grundnivå, även på leder som känns självklara.
• Fjällkarta Z53 är värd att ha om du vill förstå terrängen bättre än en mobilskärm visar.
• Vind- och regnplagg behövs även på kortare turer, eftersom vädret kan skifta snabbt på kalfjället.
• Lager på lager fungerar bättre än en enda tjock tröja när du växlar mellan skog och öppet fjäll.
• Skor med bra grepp spelar större roll än många tror, särskilt på myr, spång och stenigt underlag.
• Extra energi är klokt även på dagsleder; man underskattar ofta hur mycket fjällterräng tar.

Jag hade också lagt med myggmedel under sommaren och en liten nödrutin i huvudet: vad gör jag om vädret vänder, om jag går långsammare än tänkt eller om leden känns tyngre än planerat? Den typen av enkel framförhållning gör större skillnad än ett perfekt packat schema. När packningen sitter blir det mycket lättare att välja en rutt som faktiskt känns rätt för dagen.

Om jag bara hade en helg i Vålådalen

Om tiden är begränsad skulle jag lägga upp helgen så här. Första dagen: Blanktjärnsrundan, eftersom den ger mest variation per kilometer och snabbt visar vad området handlar om. Om du har energi kvar kan du lägga till en kortare kvällstur mot Nipan för utsikt och lugn avslutning.

Andra dagen skulle jag välja mellan Stensdalen och Vålåstugorna. Stensdalen är bäst om du vill ha en mjukare vandring med bra stämning och skogsnära terräng. Vålåstugorna är ett bättre val om du vill känna att du verkligen kommit upp i fjällvärlden. Om du däremot vill ha en tur med mer historia och geologi än bekvämlighet, då är Lunndörrsstugan eller Kyrkstenen starkare val.

Det fina med Vålådalen är att du inte behöver jaga den mest extrema leden för att få en stark upplevelse. Om du väljer rätt efter väder, tid och form får du i stället en vandring som känns genomtänkt från första steget till sista kaffepausen. Och det är, i min bok, den bästa sortens fjälltur.